Nordisk konferens

Nästa Nordiska konferens kommer hållas i Finland under hösten 2011.

Om konferensen som hölls i Danmark 2009 kan du läsa här nedan!

__________________________________________________________

Nordisk konferens i Danmark 1-4 oktober 2009

Skottlossning på Fuglsangcentret

Ingenting hörs. Efter lite letande hörs ett dovt brummande. Det går ner till ett starkare pip och än skarpare så det skär lite i öronen. Då trycker jag av, skottet far iväg och det blir en nia i den svenska måltavlan långt där framme!
     Det förekom skottlossning på Fuglsangcentret i Danmark när det var nordisk konferens där med de kristna synskadeföreningarna. Unga som gamla deltog i elektronskyttetävling och vann gjorde Carla Suing ifrån Sverige. Även andra och tredje plats i skytte vanns av svenskar. Faktiskt vanns hela fyrkampen av Sverige, i somliga fall var det verklig seger såsom i skytte, i andra fall berodde det på att få från andra länder deltog i en gren.
     Full aktivitet var det i alla fall i huset såväl under passet kallat ”Fysisk aktivitet” som utanför programmet. I källaren for skrammelbollen fram och tillbaka i fumliga och pricksäkra slag på showdownbordet. Några från Sverige och Finland var vana showdownspelare som tävlat på nationell nivå, andra nybörjare som det, liksom för mig, inte alls gick bra för i matcherna medan andra nybörjare tycktes ha en inbyggd talang för denna sport på finska kallad ”Blindpingis”.
     I fyrkampen ingick även dart samt kryddgissning. Den som kunde senågot fick ha bindel för ögonen vid pilkastningen och Daniel knackade i tavlans mitt. För en norrmans kastning fick Daniel blixtsnabbt rycka undan fingrarna då pilarna direkt kom farandes. Som väl var lyckades inte denna norrman pricka där det knackats så Daniel slapp bli pilprydd. En dansk kvinna lyckades däremot sätta första pilen mitt i prick på 100 poäng!
     En förvirring uppstod bland de som doftade på kryddorna och helt säkert satte kanel som en gissning men av den finske domaren fick veta att burken innehöll svartpeppar. Allt större tveksamhet och misstänksamhet spred sig i domaren (som inte själv ordnat burken) när en efter en gissade kanel till burken som det stod svartpeppar på. Burken visade sig innehålla annat än vad som angavs på etiketten. Bäst är alltså att lita på sin näsa!
     I huset fanns även en liten simhall och den besöktes av många vid olika tider på dygnet. Ett gäng, bestående av den yngre delen av svenskarna, begav sig till simbassängen strax före midnatt den sista kvällen och plaskade runt med diverse övningsprojekt och flytsaker en god stund. Till somligas besvikelse visade bastun sig vara avstängd och endast ljummen eftervärme fanns kvar när de makat sig upp ur basängen och istället fick maka sig till sängarna.  
Text av Tina Hanson

Utflykt till minibyen och volden

Vad är volden?
     Den frågan ställde vi svenskar till varandra, men ingen av oss visste. Till sist frågade Tina i den stora gruppen, och då fick vi veta att det handlar om gamla befästningsvallar, som byggts runt Fredricia. Idag ser de mest ut som gröna, lummiga kullar som omgärdar det innersta av staden. Ovanpå dem finns idag gångvägar att promenera på.

     Vi fick pröva på detta fredag eftermiddag, men innan dess besökte vi "Minibyen". Det är en miniatyrstad, byggd i skala 1:10, som visar hur Fredricia såg ut 1849. Efter en introduktion fick vi dela upp oss i två grupper och vandra runt i staden. I vanliga fall får man inte röra modellerna, men för oss gjordes ett undantag.

      Och här fanns verkligen mycket att se! En sak som var slående var de raka, breda gatorna. 1849 var Fredricia en militärstad, därav försvarasmurarna, och det var meningen att militärer lätt skulle kunna marschera och att det skulle vara enkelt att skjuta med kanon på gatorna!

     De flesta husen finns förstås inte längre kvar, men den stora, tornlösa kyrkan samt den lilla vaktstugan vid stadsporten, finns fortfarande bevarade. Det fick vi se på den lilla bussrundturen vi gjorde i staden innan vi klättrade upp på "volden".
Text av Kerstin Arnesson

 Min glimt av konferensen

Birte Söögard och Ellen Holst Fredericia

Ni har arrangerat denna konferens, hur hade ni hoppats att det skulle bli?

-                     Vi önskade att det skulle bli ett riktigt gott felleskap tvärs över länder­na, att vi skulle bli andligt uppbyggda och att det skulle vara en god ande här. Vi funderade på om allt det prak­tiska skulle fungera, det är alltid spän­nande.

Hur tycker ni att det blev?

-                     Det blev gott uppfyllt. Jag trodde att Kurt Hjemdal skulle göra det bra för jag hade hört honom tidigare och det blev bra! Säger Birte.

Kristoffer Gustafsson Osby 

-                     Det har varit jättetrevligt att träffa folk. Stället är bra, maten, akti­viteterna, utbudet… Jag tänkte innan, att det inte blir så många i min ålder och det är inte så kul, men det blev det jättekul!

Therese Hanson Osby

-                     Det har varit kul att träffas så här, både dom jag kände innan och dom jag inte hade träffat. Kul att vi var från olika länder. Den stora grejen är att möta människorna och jag tycker det är kul att det är olika åldrar. Så har jag lärt mig mer danska ju mer dagar­na har gått...

David Artursson

Örebro

-                     Jag hade ett intresse att komma till detta center. Det finns flera trä­ningslokaler. Man har skapat ett inspi­rerande program kring temat Herren är min styrka, men jag hade önskat ytterligare ett tillfälle till gruppsamtal. Jag har fått välja, för jag är inte i kon­dition att klara hela programmet.

 Text Kerstin Olsson

Sammanfattning av Kurt Hjemdals Bibelstudium under konferensen kan du läsa i de första numren av Syskonbandets medlemstidning 2010!