Bibeltanken

”Följ mig”

I kristen tro är Jesus utgångspunkten och målet för allting; han är Alpha och Omega. Nya Testamentet inleds med fyra beskrivningar av hans liv här på jorden. De har lite olika profil beroende på den som skrivit och vilkaförfattaren i första hand riktade sig till. Matteus hade ambitionen att övertyga troende judar att Jesus var Messias och hänvisar mycket till vad som är skrivet i Gamla Testamentet. Lukas skriver både ett evangelium och Apostlagärningarna för att ge fakta om kristendomen för en namngiven person: Theophilos.

En händelse, som Lukas beskriver mest ingående, är när Jesus en sabbat besöker synagogan i sin hemstad Nasaret. Han finns där i en vanlig gudstjänst och blir ombedd att läsa ett skriftställe. Man räcker honom Jesaja bok, där han "finner" detta:

"Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren" (Luk 4:18-19)

Detta var ett välkänt löfte för dem som lyssnade, ett löfte med stora förhoppningar. Det visade fram mot en värld, där alla begränsningar var upphävda, vare sig det gällde ekonomi, funktionshinder, fångenskap. Då säger Jesus: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig."

Den första och omedelbara reaktionen blev  lovprisning över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun, men samtidigt fanns frågan där: "Är det inte Josefs son?" Jo, han hade ju vuxit upp där i Nasaret. Hans mor och bröder fanns fortfarandei livet och var väl kända. Och så kommer han med sådana anspråk.

Det fanns en stark föreställning om att en profet aldrig blir erkänd i sin hemstad. Nu påminner Jesus om att Gud många gånger i historien sänt sina profeter för att bistå enskilda människor som inte hörde till det rättrogna gudsfolket. Man får nästan känslan av att Jesus aktivt jobbade på att provocera sina åhörare. Visserligen fick han lovprisningar, och man var fascinerad över de läkedomsunder hans händer kunde utföra. Men det står att han bara kunde utföra några få under i Nasaret. Inställningen var i första hand att ifrågasätta och inte alls godta att han, snickaren, Josefs son, kunde varaförmer än andra. Det var förstås inte så små anspråk att mer eller mindre rakt ut säga: Jag är Messias, alla löftens uppfyllelse.

Man drev ut honom ur gudstjänslokalen fram till branten på det berg där Nasaret låg. Folkets omedelbara dom hade blivit fullborad, om inte Jesus satt gränsen där och helt enkelt vänt sig om och gått tillbaka rakt genom hopen. Kanske man kan säga en kombination av personlig integritet och gudomlig auktoritet.

Det kan ju så här på historiskt avstånd vara lätt att döma ut besökarna i Nasarets synagoga. De fick en kort och mycket uppseendeväckande bibeltanke: Det ni hör mig läsa ur skriften är verklighet här och nu genom mig.

De allra flesta måste nog erkänna att personen Jesus haft och har ett avgörande avtryck i världshistorien. Men att godta hans uppdrag från Gud och bekänna honom som Herre är en annan dimension. Han introducerade inte någon andlig metod, men han gjorde anspråk på att vara Gud förkroppsligad, ”jag och Fadern är ett”. Uppmaningen till de människor han mötte då och möter idag är: ”följ mig”. Vad detta innebär kan betyda olika saker för varje enskild som drabbas av denna uppmaning. Det viktiga är att lyssna till Jesu uppmaning och tillsammans med honom finna vägen genom livet här och nu och in i det eviga livet tillsammans med honom.

Lars-Ove Arnesson

Lyxfällan  
Växer i tro genom musiken  
Påsk
Fastetider  
I signad Juletid
Att vara ung och kristen
Sommarens Bibeltanke